Mitt jobb på förskola

Jag har någonting i tankarna som jag känner att jag måste dela med mig av. Det handlar om mitt jobb. Jag jobbar på en förskola och går på vikariat där. Det hela började med att jag satte upp mig som vikarie på förskola. Knappt en månad efter att jag börjat vicka kom jag till S (som får stå för mitt nuvarande jobb), jag var bokad där bara en dag men fick ganska snart höra att hon som jag vickade för eventuellt skulle göra en operation den dagen och det var därför jag var där. Det blev operation för henne och hon skulle bli sjukskriven i fem veckor. Eftersom jag var på plats den dagen och allting flöt på så frågade de på arbetsplatsen ifall jag hade något inbokat eller om de kunde boka in mig under de veckorna. Jag svarade att jag kunde vara där. Det var i slutet av september 2016.

Efter de där fem veckorna fick jag ett samtal av chefen på förskolan som ville höra om jag var sugen på att få förlängt och möjligtvis jobba där till och med juni 2017. Jag blev lite ställd med tanke på hur lång tid framåt det skulle vara med samtidigt hade jag inga andra planer och det kändes mycket skönt att få vara på ett och samma ställe. Så jag tackade ja till erbjudandet, även om jag kände mig aningen dum som kom där helt outbildad och ändå fick chansen att jobba heltid i ungefär 8 månader. När sommaren sedan kom fick jag återigen förlängd tjänst och efter att min chef fick reda på att jag inte skulle börja plugga hösten 2017 fick jag förlängt året ut.

Under den här tiden har jag varit på lite olika avdelningar inne på förskolan (det finns fyra avdelningar, två för de små och två för de större barnen). Det här har gjort att jag lärt känna alla barnen på hela stugan och all personal. Jag har blivit en av dem och jag trivs med det. Det är mitt första riktiga jobb om jag inte räknar med sommarjobben. Nu har jag insett att det är knappa tre veckor kvar av min tjänst på S-förskolan och jag har mycket blandade känslor. Anledningen till att det endast är tre veckor kvar är att jag tagit ut mina sista semesterdagar den här månaden och därför blir ledig i mellandagarna. Jag vet att det skulle vara helt omöjligt för mig att stanna kvar på förskolan i och med att jag har andra ambitioner men samtidigt så vet jag att jag skulle kunna få förlängt efter årsskiftet om jag ville det. Jag tvekar inte men ni kanske förstår att det inte är lätt att lämna någonting som blivit att betyda så mycket för mig. Både underbara barn och härliga kollegor. Jag kommer att sakna det även om jag vet att jag kommer komma till en helt ny klass och nya kollegor framöver när utbildningen är slut.

I början när jag kom till S-förskolan övervägde jag på om jag skulle utbilda mig till förskollärare istället eftersom det gav mig en sådan energi av att vara med barnen. Att vara med barnen är dock inte det enda som jobbet handlar om, det är planering och dokumentation som gör att barnen kanske inte alltid hinns med. Sedan insåg jag att jag inte skulle klara av att göra samma sak år in och år ut, att vara lika exalterad över julpysslet varje år och att varje år förklara hur det går till när en larv blir till fjäril. Jag ska också erkänna att det inte alltid är en dans på rosor att vara med barn. Ibland är det förjävligt när en ska behöva skälla på barnen när de inte är snälla mot varandra och all skrik eller högljudd lek som är en del av vardagen. Det är inte någonting för mig men jag kommer fortsätta beundra de som orkat jobba inom förskola i över 40 år.

Det blev långt men det är med glädje jag skriver om det. Jag kommer att sakna det en stund innan jag får för mycket nytt att tänka på med det kommer alltid finnas med mig.

Kram Ida ♡