Att säga hejdå kändes konstigt. Jag fick kramar av alla barnen på den avdelningen där jag befann mig för tillfället och jag förstår inte att jag ska lämna dem. De är en stor del av mig då jag är hos dem varje dag och nu helt plötsligt inte kommer att se dem alls. Jag måste komma och hälsa på, helst innan sommaren annars kommer några av barnen ha hunnit börja förskoleklass. Att säga hejdå till mina kollegor var enklare men också konstigt, på ett sätt ville jag inte lämna, men det var samtidigt dags för mig att gå vidare med mitt liv.
Mitt jobb på S-förskolan kommer alltid finnas kvar i mitt minne tillsammans med alla kollegor och barn. Alla de roliga minnen de har gett mig och lärdomen som jag fått.
En julgrupp som jag fick när min chef kom och tackade av mig
Kram Ida ♡


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar